Författararkiv

« Äldre inlägg

Och så var det dethär med covers

21 januari 2010

Att spela covers anses inte riktigt fint i musikkretsar. Kan man inte skriva egna låtar ska man hålla tyst, tycks vara attityden. Men en bra coverversion kan lyfta fram kvaliteer hos en låt som inte är uppenbara i originalet. Just nu ligger en skiva med bara covers högt upp på den svenska topplistan. Det är gruppen The Baseballs som på sin skiva Strike spelar moderna pophits i femtiotalsrock’n'rolltappning.

En av låtarna på skivan kanske väcker lite extra intresse här i Sverige, nämligen The look, Roxettes genombrottshit från 1989. Baseballs version låter ungefär som Elvis uppbackad av en gospelkör, och det soundet kan ju tyckas ligga långt från Roxettes åttiotalsproduktion med sina tidstypiska syntljud.

Men i SVT:s dokumentärserie Hitlåtens historia, vars första del handlar just om The Look, förklarar Per Gessle att han från början försökte skriva något i samma stil som boogierockarna ZZ Top, men att han sedan upptäckte alla roliga ljud man kunde göra med en synt. På så vis kanske Baseballs ligger närmare Gessles ursprungliga intention med låten än Roxette själva.

En sak som Baseballs visar med sin version av The Look, och med hela sin skiva, är att en bra låt håller för att spelas på mer än ett sätt. En bra cover kan vara en tolkning, som det brukar heta när man översätter en dikt från ett språk till ett annat. Om en så finkulturell jämförelse tillåts angående vanlig simpel popmusik.

Postat i Musik, Tv | Lämna en kommentar »

Veckans domedagsprofetia

15 januari 2010

Som många säkert vet ska jorden gå under den 21 december 2012. Ni som vill ta ut det hela lite i förskott kan ta en titt på denna version av Armageddon.

Postat i Veckans | Lämna en kommentar »

Elementärt, min käre bloggläsare

13 januari 2010

Jag hade långt gågna planer på att se Guy Ritchies nya  Sherlock Holmesfilm, men efter att ha sett trailern ångrade jag mig.

För all del, det verkar vara en hyfsad actionrulle, och Jude Law verkar fungera ganska bra som dr Watson, men Sir Arthur Conan Doyles ande känns avlägsen.

Istället väljer jag att försjunka i Granada Televisions Holmesfilmatiseringar från åttio- och nittotalen, med Jeremy Brett i rollen som mästerdetektiven från Baker Street.

En perfekt blandning av engelskt kostymdrama och rafflande (men aldrig våldsamma) äventyr. Rekommenderas å det varmaste. Man kan hitta alla avsnitten på youtube, om man står ut med att se dem i tio minuter långa delar (sök på sherlock holmes jeremy brett). Annars finns de på DVD.

För övrigt finns inte repliken ”Elementärt, min käre Watson” i någon av Conan Doyles ursprungliga Holmesberättelser. Citatet dyker först upp i en bok av författaren P G Wodehouse (som inte handlar om Sherlock Holmes), och därefter i filmen The return of Sherlock Holmes från 1929.

Postat i Film, Tv | 4 kommentarer »

Veckans västgötaklimax

19 december 2009

De kom, de lovade, de levererade inte. Klimatkonferensen COP15 i Köpenhamn blev ungefär som sagan om Tödde och Mödde, där Mödde lämnar in en kostym till Tödde för omsömnad. För varje vecka förvandlas kostymen till allt mindre klädesplagg, och till slut utspelar sig följande replikskifte mellan Tödde och Mödde, när det visar sig att det som en gång var en kostym inte ens blivit en tummetott:

- Vad bidde det då då, Tödde?
- Det bidde ingenting.
- Nehe.
- Tack då Mödde!

Ungefär så kan man nog sammanfatta klimatkonferensen. Alla världens ledare kom dit fulla av entusiasm och löften. Nu skulle man rädda världen! Efterhand som mötet framskred skruvades ambitionerna ner undan för undan, och det dokument som blev slutresultatet av COP15 tycks ligga långt från de storstilade planer politikerna hade från början. Nu säger de att man ska ta nya tag på nya möten nästa år. Och under tiden fortsätter världens alla länder att spy ut koldioxid som om det inte fanns nägon morgondag. Fortsätter vi på det här viset blir det kanske ingen morgondag heller.

Postat i Veckans | Lämna en kommentar »

Hellre Hallberg än Dahlberg

15 december 2009

SVT är bra på många sätt, men en sak de nästan alltid misslyckas med är popmusik. OK, det sänds renodlade konserter som ofta är bra, men när det gäller kombinerade musik/intervjuprogram så blir det ofta platt fall. Hur svårt kan det det vara, tänker man. Man bjuder in två artister eller band, de får spela ett antal låtar, och mellan låtarna vankas det intervjuer. Men det här formatet har producerat ågra riktiga magplask.

Är det någon som minns programmet Booster från sent nittiotal? Musiken var det väl inget fel på, men programledaren Per Dahlbergs fruktansvärda intervjuteknik gav gåshud av pinsamhet. I detta klipp får man en liten smak av Per Dahlbergs manér, även om han sköter sig förvånansvärt bra.

Ett program som ofta lyfts fram som ett lyckat exempel på det här musik/intervju formatet i SVT är Måndagsbörsen, som sändes i början av åttiotalet. Programledare var Jonas Hallberg (som senare ledde det geniala tävlingsprogrammet Dominans), Staffan Schmidt och Susanne Olsson. På Öppet arkiv på SVT:s hemsida finns ett stort antal klipp från Måndagsbörsen. Jag har fastnat för ett inslag med gruppen Dag Vag.

Jonas Hallbergs intervju med bandet  är på många sätt väldigt fånig, men det finns en underliggande absurd, men ändå torr, humor som gör Hallberg till en avsevärt bättre programledargestalt än Per Dahlberg i Booster.

Jag nöjer mig inte med inköpta produktioner som London Live. Det är dags för SVT att producera ett nytt,bra program som kombinerar musik och intervjuer!

Postat i Musik, Tv | Lämna en kommentar »

Folkets nya opium

09 december 2009

Jag skulle säga att naturvetenskapen är vår tids religion, ett inte speciellt originellt påstående. Naturvetenskapens forskningsresultat har ersatt tio Guds bud som rättesnöre för hur vi ska leva våra liv (”Nya forskarrön visar att olivolja kan ge cancer!”). Allvarliga män och kvinnor i vita laboratiorierockar är vår tids prästerskap.

Som ni kanske kan utläsa av det ovanstående är jag inte speciellt förtjust i övertro på naturvetenskap. Men jag tycker lika illa om den nya tidens ateister, de människor som tycker att de kan bortse från naturvetenskapliga forskningsresultat för att de inte ”håller med”, eller för att man tycker att forskningsresultaten inte är politiskt korrekta.

Självklart måste man inse att naturvetarna inte sitter inne med den sanna och slutgiltiga sanningen. Vetenskapen består inte av sanningar, den består av mer eller mindre välgrundade hypoteser. Därmed inte sagt att man bör förhålla sig till forskningsrön som någonting man kan, eller inte kan, hålla med om. Åtminstone inte på vilka grunder som helst.

I dagens Sydsvenskan recenserar Ann Heberlein boken  Den skapande evolutionen av professorn Torbjörn Fagerström. Heberlein skriver: ”Kan man vara för eller emot forskningsresultat? Forskningsresultaten finns ju där oavsett vad man anser om dem, och frågan är således vad vi ska göra av dem [....].”

En kritisk hållning till naturvetenskapens rön är hälsosam och helt nödvändig. Men vi bör inte bortse från ny kunskap bara för att den inte passar in i vår världsbild. Hade 1700-talets människor varit så trångsynta hade naturvetenskapen aldrig fått chansen att bli vår tids religion.

Postat i Kommentaren | Lämna en kommentar »

Mulla Nasruddin, den vise dåren

07 december 2009

I den muslimska världen, och även annorstädes,  är Mulla Nasruddin en känd och omtyckt gestalt som figurerar i folkliga humoristiska berättelser. Kanske skulle man kunna jämföra historierna om honom med våra svenska Bellmanhistorier, fast historierna om Mulla Nasruddin är aldrig enbart roliga. Det finns alltid en djupare poäng, ofta meden filosofisk anstrykning. Mulla Nasruddin är den vise dåren, som med sina kommentarer ofta visar på omvärldens galenskaper.

En historia, som vid första anblicken kanske mest ter sig som ett renodlat skämt, men som ändå är tänkvärd, får tjäna som exempel på berättelserna om Mulla Nasruddin:

Nasrudin bar hem ett stycke lever som han just hade köpt. I andra handen hade han ett recept på leverpastej som en vän hade gett honom. Plötsligt dök en vråk ned och högg levern.
”Idiot!”, skrek Nasrudin. ”Köttet har du kanske- men jag har fortfarande receptet!”

På svenska finns ett antal berättelser samlade i boken Den oefterhärmlige Mulla Nasruddin, nedskrivna av författaren Idries Shah, i översättning av Claes Hylinger.

Man kan även läsa mer om Mulla Nassruddin här.

Postat i Litteratur | Lämna en kommentar »

Metropia, dystopi med mer yta än innehåll

04 december 2009

 

Den värld Metropia utspelar sig i är en värld där alla vår tids värsta mardrömmar har slagit in. Miljön är totalförstörd, finansmarknaden kraschad och storföretagen styr och övervakar medborgarna.

I den här deprimerande framtidsversionen av Europa framlever Roger sitt trista liv med kontorsjobb, lägenhet och flickvän. En dag börjar han höra röster inne i sitt huvud. Det är inte Roger som har blivit tokig, det är företaget Trexx som med hjälp av mjällschampo tar sig in i folks hjärnor. Låter det märkligt? Det är det också. Roger träffar Nina, hans drömtjej från schamporeklamen, och tillsammans påbörjar de en klaustrofobisk tunnelbanefärd genom hela Europa. Slutmålet är Trexx huvudkontor och uppgiften är att sabotera hela företaget.

Utifrån handlingen kan man ta Metropia för en konventionell thriller i dystopisk, noirinspirerad framtidsmiljö. Det som skiljer den här filmen från alla andra är att den är animerad, med en teknik som gör att Metropia ser ut som en slags blandning mellan fotorealism och vanlig animation. Figurerna ser ut som om de visades i skrattspeglar, med stora huvuden och små taniga kroppar. Många kända skådespelare har engagerats för dubbningen. Huvudpersonerna Roger och Nina ges röster av Vincent Gallo och Juliette Lewis. I andra roller hör vi exempelvis Stellan Skarsgård och Fares Fares.

Det stora problemet med Metropia är att den består av yta utan nämnvärt innehåll. Animationerna imponerar stort, och ger en förvrängd, dyster stämning som passar filmens handling och stil ypperligt. Samtidigt är handlingen så klichéfylld och förutsägbar att den som har sett Bladerunner eller någon av Matrix-filmerna tycker sig ha sett det mesta förut och bättre genomfört. Metropia är ett stort kliv framåt för animerad vuxenfilm, men hade det inte varit för animationerna hade den bara varit en oengagerande noirthriller i framtidsmiljö.

Här kan man se den officiella trailern.

Metropia, i regi av Tarik Saleh, hade premiär i Lund fredagen den 27 november.

Postat i Film | Lämna en kommentar »

Något att lyssna på medan börsen faller

02 december 2009

För att ackompanjera dessa finanskrisens tider plockar jag fram Cornelis Vreeswijks nidvisa Till Riksbanken. Här driver Cornelis skoningslöst, men humoristiskt, med storkapitalet, med hästhandlare Wallenberg i spetsen. När företagens hjul rullar alltmer ansträngt är det knegarna som får ta smällen;  de höga herrarna skrattar hela vägen till banken.

”Leve kapitalet, sa en som var pank” heter det i den här sången från 1973. Ironin är inte mindre aktuell idag.

Postat i Musik | Lämna en kommentar »

Veckans popmusikjubileum

27 november 2009

Idag är det fyrtiofem år sedan Beatles’ singel  I feel fine kom ut i Storbritannien. Det är en av de första poplåtarna som marknadsfördes med en modern musikvideo. Man kan väl konstatera att Beatles hade en bit kvar till ambitionsnivån hos de flesta av dagens MTV-videos, men man måste ju börja någonstans. Låten och videon kan beskådas här:

http://www.youtube.com/watch?v=3xmiAUYnBH0

1964, när I feel fine släpptes, så var det vinylskivor som gällde. En sådan har två sidor, och följaktligen innehöll varje singelsläpp två låtar. Singelbaksidan till I feel fine hette Shes’s a woman, och kan avnjutas här:

http://www.youtube.com/watch?v=6jSCykCV9gY

Postat i Musik, Veckans | Lämna en kommentar »

« Äldre inlägg