De kom, de lovade, de levererade inte. Klimatkonferensen COP15 i Köpenhamn blev ungefär som sagan om Tödde och Mödde, där Mödde lämnar in en kostym till Tödde för omsömnad. För varje vecka förvandlas kostymen till allt mindre klädesplagg, och till slut utspelar sig följande replikskifte mellan Tödde och Mödde, när det visar sig att det som en gång var en kostym inte ens blivit en tummetott:
- Vad bidde det då då, Tödde?
- Det bidde ingenting.
- Nehe.
- Tack då Mödde!
Ungefär så kan man nog sammanfatta klimatkonferensen. Alla världens ledare kom dit fulla av entusiasm och löften. Nu skulle man rädda världen! Efterhand som mötet framskred skruvades ambitionerna ner undan för undan, och det dokument som blev slutresultatet av COP15 tycks ligga långt från de storstilade planer politikerna hade från början. Nu säger de att man ska ta nya tag på nya möten nästa år. Och under tiden fortsätter världens alla länder att spy ut koldioxid som om det inte fanns nägon morgondag. Fortsätter vi på det här viset blir det kanske ingen morgondag heller.
