Den värld Metropia utspelar sig i är en värld där alla vår tids värsta mardrömmar har slagit in. Miljön är totalförstörd, finansmarknaden kraschad och storföretagen styr och övervakar medborgarna.
I den här deprimerande framtidsversionen av Europa framlever Roger sitt trista liv med kontorsjobb, lägenhet och flickvän. En dag börjar han höra röster inne i sitt huvud. Det är inte Roger som har blivit tokig, det är företaget Trexx som med hjälp av mjällschampo tar sig in i folks hjärnor. Låter det märkligt? Det är det också. Roger träffar Nina, hans drömtjej från schamporeklamen, och tillsammans påbörjar de en klaustrofobisk tunnelbanefärd genom hela Europa. Slutmålet är Trexx huvudkontor och uppgiften är att sabotera hela företaget.
Utifrån handlingen kan man ta Metropia för en konventionell thriller i dystopisk, noirinspirerad framtidsmiljö. Det som skiljer den här filmen från alla andra är att den är animerad, med en teknik som gör att Metropia ser ut som en slags blandning mellan fotorealism och vanlig animation. Figurerna ser ut som om de visades i skrattspeglar, med stora huvuden och små taniga kroppar. Många kända skådespelare har engagerats för dubbningen. Huvudpersonerna Roger och Nina ges röster av Vincent Gallo och Juliette Lewis. I andra roller hör vi exempelvis Stellan Skarsgård och Fares Fares.
Det stora problemet med Metropia är att den består av yta utan nämnvärt innehåll. Animationerna imponerar stort, och ger en förvrängd, dyster stämning som passar filmens handling och stil ypperligt. Samtidigt är handlingen så klichéfylld och förutsägbar att den som har sett Bladerunner eller någon av Matrix-filmerna tycker sig ha sett det mesta förut och bättre genomfört. Metropia är ett stort kliv framåt för animerad vuxenfilm, men hade det inte varit för animationerna hade den bara varit en oengagerande noirthriller i framtidsmiljö.
Här kan man se den officiella trailern.
Metropia, i regi av Tarik Saleh, hade premiär i Lund fredagen den 27 november.
