Syndrom

-Jag cyklade omkull och slog huvudet halvt fördärvat, berättar han.

En tankeställare, så klart, när livet gör sig uppmärksammat. Han släpper skivan ”Ingenting har hänt”.

Jag talar om Stefan Sundström, mannen som går steget längre, till världens ände och sen tillbaks till sig själv. Som äntrar scenerna med ölburk och med sliten akustisk i ett slappt grepp. Tätt åtsittande jeans och samma långstripiga hår sedan solskenseran tidigare årtionden.

-Vad töntigt, dömer kanske tjugohundratalet.
Men nej. Sundström är varken töntig eller häftig, han är bara sig själv, och det har han alltid varit.
Stefan från Farsta, som deltog en barnserie bland nittiotalets mer populära. Visrockabillyn och Allan Edwalls arvtagare, som öppet sjunger om sina alkoholproblem och om samhällets stävan efter saker som inte finns.

Ingenting har hänt.

I kväll klockan 20.00 spelar han på Babel.
Han kommer att blunda.
Han kommer att skratta.
Han kommer att se dig i ögonen.
Han kommer att vara Stefan Sundström.

http://www.myspace.com/stefansundstrom

Att hata eller älska, han är ändå densamme.
Men någonting som inte går att förneka: det han säger är viktigt.